Vecka 25, rådgivningsbesök

 
Oj vad stort det känns att skriva vecka 25. Nu är det bara 14-15 veckor kvar tills vår vilding anländer (egentligen 16, men han kommer ju tidigare eftersom det blir kejsarsnitt). ♥ 
 
Lite uppdatering kring mitt mående då.. Illamåendet håller i sig, humöret är på botten, och ischias-nerven krånglar igen. Jag mår inte sådär hundra med andra ord. Jag hoppas att allt ska kännas lite lättare snart. Jag vill ju kunna njuta och känna mig sådär genuint lycklig. Det är klart att jag är lycklig som tusan över vår bebbo, men jag kan inte glädjas fullt ut över nånting då jag mår såhär. Nu, för stunden, då jag sitter ner och tar det lugnt, så mår jag faktiskt helt okej. En liten spark känns nu & då, nu då jag sitter här, och jag bara väntar på att han ska börja göra sina volter igen som gör mig så illamående, för dom kommer alltid mot kvällarna.
 
Jag for iväg till rådgivningen idag igen. Vi lyssnade på det lilla hjärtat och tog lite mått på magen. Jag ställde mig också på vågen, och blev glad över att se att jag gått upp 1,8kg sen mitt senaste rådgivningsbesök för nästan två veckor sen. Läkaren blev inte lika glad, det var tydligen lite väl mycket.. Men om vi nu tänker på att jag gått upp totalt 5,3kg från startvikt och är i vecka 25, så är det ju inte mycket alls. 
 
Bebbo är vild dagarna i ända, med några små pauser emellan bara. Jag känner honom bäst då jag ligger, och han har börjat leta sig mot revbenen nu också. Jag pratar ofta med honom så att han ska börja känna igen min röst ordentligt. Jag försöker övertala Roy om att också prata med honom ibland, men han tycker att det bara känns fånigt.. Karlar alltså..  
 
Om drygt två veckor ska vi på ultraljud igen, och det längtar jag så himla mycket till. ♥ 
 
#1 - - Elin:

Ja tycker de e så dumt när läkarna säger man har gått upp fö myki, di sa så åt mig å :( som att man int sku ha annat att funder på än sin vikt när man e gravid! Finns ju kvinnor som går upp 35 kilo å föder fullt friska barn. Huvusaken att bäbo mår bra å växer ordentligt! :))

Svar: Ja, exakt. Klart att di måst sej till om man varje vecka går upp massor, men eftersom ja hittills knappt gått upp alls (o bara gått ner vissa veckor) så tycker jag int att di sku böv påpek e direkt. Jag va bombsäker på att ja sku gå upp 40kg under graviditeten eftersom ja annars har så lätt för att gå upp i vikt, men oj så fel man kan ha ;) Noo hinner ja ju ännu plussa på 35kg men...
Saragunmarie

#2 - - Sandra:

Oj så kul med ultra, fundera just idag om man borde boka ett extra bara för att... :) Åt mig har de sagt att 200-300 g i veckan räcker som viktuppgång, men sen räkna hon ut att jag bara har gått upp knappt 2 kg på 25 veckor så då var det helt okej med 325 gram/vecka sen senast :D

Svar: Jag har haft turen att få gå på ganska många ultraljud pga. min stroke. Dom vill följa upp mig extra noga just därför :) Jag har ju knappt gått upp nånting alls förrän nu, så jag tycker inte att dom ska klaga och stirra sig blinda på sina kurvor i papprena.. Slår man ut 5,3kg på 25 veckor så är det inte många gram i veckan.
Saragunmarie

#3 - - Sandra:

Gissa att det var därför! Nej jag tycker det är onödigt att kommentera vikten för mycket, vad månne de säger åt personer som går upp 40 kg under sin graviditet?? De borde ju tänka på helheten istället tycker man.. :) Men kanske det kan ha nåt med risk för gravid-diabetes o sånt att göra? Jag vet inte riktigt. Tycker dock inte själv att 1,8 kg är "för mycket"....

Svar: Ja, det var lite onödigt. Dock sa hon det ändå på ett bra sätt, så jag blev ju inte sårad eller så. :) Men ja, jag har också undrat vad dom säger åt en som gått upp 40kg.. :D
Saragunmarie

#4 - - Ida:

Angående vikten, kan det vara ett sätt att kolla så man inte samlar på sig vätska. Hade en bekant som gick ner under graviditeten pga illamående men gick upp efter att ungen var ute..

#5 - - Sonja:

Ååh vilken intressant blogg du har, har följt dig en stund nu. När jag läste dehär inlägget så kände jag att ja måste bara lägga en liten kommentar. Jag själv har varit med om ett planerat kejsarsnitt (pga sjukdom) för snart 4 månader sen, helt klart smidigaste sättet att föda ett barn på. Man känner inget och fort går det. Men måste säga ifall inget sagt åt dig redan att sen när barnet är ute och du själv ska börja komma upp ur sängen till wc eller liknande. Det gör så otroligt sjukt nästan så man inte vet vad man skall ta sig till. speciellt första gången, man tror det inte förän man är där. Men tro mig det är värst de 3 första dagarna. Sen börjar det ändra väldigt snabbt mot det bättre, fortare än man kan tänka sig. Och ännu en sak, var inte rädd att begära mer verkmedicin det behövs. Men såklart är det ju olika för precis alla. Hoppas det går bra för dig. :)

Svar: Åh tack snälla :) Jag tror att det är så väldigt individuellt det där, men jo - jag är beredd på att jag kommer att ha väldigt ont efteråt. Dock är jag mest orolig för själva operationen. Men tack för din varning :)
Saragunmarie

↑