Saragunmarie

Det är en busig kille som bor i min mage. Han tycker extra mycket om att ligga och sparka då jag ska sova, men det är ju så mysigt så det gör inget. Jag är bara glad över att jag äntligen får känna att det verkligen är nåt liv där inne ♥ Vi kanske borde döpa honom till Wilde istället för det där andra (hemliga) namnet på W som vi funderat på ;) Han kan dock va lugn emellanåt också, nästan sådär så jag blir lite orolig, tills jag känner en buff som säger "oroa dig inte mamma, jag är nog här" - Som om han skulle försvinna nånstans... 

 

Jag har mått mycket bättre dom senaste 10 dagarna, och det är jag oändligt tacksam för. Dock sitter morgon-illamåendet i än. Inte alla morgnar, men just idag är det lite värre. Jag tröstar mig dock med att det brukar lätta under dagen, så jag har faktiskt en del inplanerat mot eftermiddan trots att jag sitter här nu och inte är på topp. 

 

 

Jag märker nu att magen blivit "bökigare" och mer i vägen. Det känns ibland obehagligt att böja sig framåt, som om nåt skulle va på väg ut genom naveln. Jag är glad över att magen blivit så pass stor nu i alla fall så att man ser att jag är gravid. Jag är ganska säker på att jag gått upp i vikt nu också. För tre veckor sen hade jag ju bara gått upp 800 gram, men vid nästa veckas rådgivningsbesök har jag förhoppningsvis ökat lite till.

 

En grej jag märkt tydligt nu är den här graviditets-glömskan. Jag är som en yr höna. T.ex. då jag sitter och läser bloggar så kan jag kommentera ett inlägg, gå in på t.ex. Facebook emellan, och gå in och kommentera samma blogginlägg igen. Folk måste ju tro att jag är helt vrickad då dom läser sina kommentarer och ser att jag varit där med några minuters mellanrum och skrivit flera liknande kommentarer till samma inlägg, haha.. Nån som känner igen sig? 

Än så länge har jag fått sova bra om nätterna. Det där eviga toa-springet är värst om dagarna. Vissa nätter får jag faktiskt sova 8-9 timmar i streck ostört, så det ska jag njuta av så länge jag kan :)