Vecka 38, rädsla inför snittet

 
Nu inleder vi vecka 38, och äntligen kan jag säga att jag mår bättre! Jag har inte mått illa nästan alls nu på ett par veckor, och ingen kan ana hur skönt det är! 
 
Jag sover som sagt väldigt dåligt pga foglossningen, men de flesta dagar har jag ju möjlighet att sova en stund på eftermiddan, så då brukar det nog kännas okej ändå. 
 
Bebbo trycker ut fötterna och knäna så hårt att det känns som att huden kan spricka när som helst. Det är riktigt obehagligt, och jag tycker synd om honom eftersom det måste va så himla trångt där inne. Ibland kan jag också känna då han svänger sig från sida till sida och hans rumpa trycks ut, haha :D 
 
Det trycker på ordentligt neråt nu, och vissa dagar går jag riktigt dåligt. Dom senaste dagarna har det känts som att han är på väg ut, och jag har sagt flera gånger åt Roy att "den här ungen orkar inte vänta till 31 mars!"
 
Igår träffade jag en bekant som själv blivit snittad och som lyckades lugna ner mig lite, så just nu känner jag mig lite lugnare inför förlossningen faktiskt. Tack Kata! ♥ Dock kommer jag säkert att drabbas av en smärre panik kvällen innan det är dags, men det får jag tampas med då. 
 
"Vad är det du är så rädd för?", brukar folk fråga då jag nämner att jag är rädd inför snittet. "Hela situationen", brukar jag svara, för det är onödigt att börja älta om detaljer med nån som inte själv blivit snittad och alls vet vad det är frågan om. Några av de grejer jag oroar mig mest för (förutom att det ska hända nåt oväntat med bebbo) är att det ska göra ont då katetern läggs in, att jag ska känna mig förlamad igen då bedövningen börjar verka, att bedövningen inte ska fungera ordentligt så att jag känner då de skär i mig, och att jag ska ha fruktansvärt ont efteråt. Min smärttröskel är väldigt låg, fastän man kunde tro att det var tvärtom efter allt jag gått genom, men jag är faktiskt otroligt känslig. 
 
Om nån som själv blivit snittad har nåt lugnande att säga gällande de grejer jag räknade upp så får ni gärna berätta. Jag vill inte höra några skräckhistorier. 
 
Snart snart är bebbo här, bara 12 ynka dagar kvar. Jag längtar så otroligt mycket samtidigt som jag inte vill gå genom själva förlossningen. Men jag ska försöka fokusera på att jag snart får hålla i vårat efterlängtade troll för första gången. ♥  
 

Två veckor kvar!!

Fotograf: Linda Sjölund
 
 
Det är inte klokt! Om två veckor har vi vår efterlängtade Wilton här hos oss. Hur förbereder man sig på nåt sånt? Det går nog inte att va helt förberedd tror jag - inte mentalt i alla fall. 
 
Jag börjar bli rejält nervös nu. Igår började dessutom rådgivnings-tanten berätta om hemska komplikationer som kan uppstå efter ett snitt, vilket ju inte gjorde mig lugnare precis. Dock lär de allra flesta snitt gå bra och helt utan komplikationer, så jag hoppas att jag har turen med mig. Jag skulle inte orka med nåt extra krångel nu direkt efter en såhär tung graviditet. 
 
Men tänk, om två veckor är han här. Den här vilda ungen som sparkar så hårt så att jag tror att huden ska spricka mellan varven. Den här ungen som är så efterlängtad av så många. ♥  
 
Visa fler inlägg