Dåligt bemötande på förlossningen

 
Jag ringde förlossningen i Kokkola i morse eftersom jag mådde så pass dåligt, och dom bad mig komma in för en extra koll. Vi blev emottagna av världens härligaste barnmorska, och jag fick lägga mig i kurvan för att kolla att bebbo mår bra. Återigen fick vi höra att det ligger en vääääldigt livlig bebis där inne, det finns liksom inget stopp på honom. Han verkade må bra i alla fall, vilket ju är det absolut viktigaste. ♥ 
 
 
Det visade ett stort frågetecken på bebbos hjärtljud mellan varven. Han var nämligen så vild att det var svårt att hitta hans puls. Jag låg en timme i kurvan, och allt såg bra ut på utskriften sen.  
 
 
Sen fick vi träffa en läkare, och det här var nog ett perfekt exempel på en sån som antagligen fått sin läkarlicens i ett flingpaket. Jag har stött på en hel rad oproffsiga läkare & vårdare under mina sjukhus-vistelser efter min stroke, men den här kvinnan tog nog banne mig priset! Jag blev riktigt illa till mods, och började storgråta då vi kom ut från sjukhuset. Jag har tidigare bara stött på superproffsig personal på Kokkola sjukhus, men den läkare jag träffade idag var både arrogant, nonchalant, okunnig och fruktansvärt slö - helt enkelt oproffsig på alla vis. Jag går inte in på detaljer, men jag kände mig faktiskt illa behandlad! Jag ber till högre makter att den där kvinnan inte är med under min förlossning. Jag tänker ta upp det då jag besöker mödrapolikliniken nästa vecka. Jag skulle inte känna mig trygg med en sån där förlossningsläkare. Men som sagt - barnmorskan som jag träffade idag var hur härlig som helst, och henne skulle jag mer än gärna ha med mig i förlossningssalen. Alla andra läkare & barnmorskor jag hittills träffat i Kokkola har jag också varit supernöjd med. 
 
Enligt läkarens beräkningar (som jag inte vet om jag törs lita på till 100% den här gången) så väger bebbo nu ca. 3kg. Det betyder att hans vikt motsvarar vecka 37, och jag är nu i vecka 35. Han har med andra ord vuxit otroligt fort den senaste veckan, för då jag besökte mödrapolin förra veckan så följde han ännu kurvan bra. Men som sagt, jag vet inte om jag törs lita på dagens beräkningar. Nästa vecka har jag tid för ultraljud på mödrapolin, så då får vi se vad dom säger där. Då får vi förhoppningsvis ett datum för snitt också, och jag har försökt pusha på nu så att dom inte drar ut på det för länge. I bästa fall har vi vår vilding hos oss redan om 2-3 veckor. ♥ 
 

Officiellt mammaledig & hemsk foglossning

Bild från vecka 32 som ni redan fått se. Men jag bloggar från mobilen nu och måste använda nån bild ur arkivet. 
 
 
Nu är jag inte längre sjukskriven, för idag börjar min mammaledighet. Wow! ♥ 
 
Det här har blivit mer eller mindre en klago-blogg känns det som, och nu tänker jag fortsätta på samma spår. Jag har fått nog! Jag orkar inte va gravid längre! Som ni vet så har jag haft en väldigt jobbig graviditet, jag har mått väldigt illa sen vecka 10 ungefär. Kan jämföras med en 7 månaders lång magsjuka. Jag har i alla fall varit glad över att ha skonats från foglossning, men nu har även den slagit till rejält. Speciellt om nätterna är den så hemsk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. :( Jag får dessutom inte sova på rygg längre eftersom bebbos hjärtljud skenar iväg då.. Så jag varierar mellan att ligga på höger & vänster sida, vilket resulterar i att jag vaknar 7 gånger per timme pga. hemsk värk från höfterna. Det blir inte så värst mycket sömn med andra ord. Jag börjar bli desperat!! :( 
 
Jag är lycklig & tacksam över min vilda bebbo i magen, men nu får det banne mig va nog med alla krämpor!! Hur mycket ska man behöva orka med innan man blir helt vrickad & börjar se ufon? "Är du deprimerad?" frågade rådgivnings-tanten igår, och nej, det skulle jag inte säga. Men det skulle fasen inte va konstigt fastän man skulle bli det ibland!! 
 
Jag orkar inte träffa nån just nu, så gör helst inga oväntade besök. Jag ser framemot att träffa alla igen så fort det här är över. Jag är oändligt tacksam till alla som visar sin omtanke på olika vis. ♥ 
  

Tar avstånd

 
Nu väljer jag att hålla mig borta från bloggen några dagar. Risken är annars stor att jag skriver nåt jag inte borde.. Jag är på rent-ut-sagt pissigt humör just nu. Fredagen den trettonde i all ära, men alla hjärtans dag tog nog banne mig priset. Varför tillåts jag aldrig att va helt lycklig och glädjas till fullo åt nåt?!? Jag måste verkligen ha varit en hemsk människa i mitt tidigare liv..
 
Medan jag ägnar de kommande dagarna till 100% åt bebbo & hus-renoveringen så får ni gärna bomba mig med frågor som jag kan sammanfatta i ett inlägg sen. 
 
Visa fler inlägg