Som en seg utdragen magsjuka

Två av mina senaste bilder från Instagram. 
 
 
Igår gick jag några timmar på stan för att uträtta ärenden. Jag hann också träffa min fin vän Marlene på kaffe. Vi konstaterade att vi inte setts sen förra våren, och det är ju skamligt! Men det blir ju fort så, speciellt då man inte bor så värst nära varann. Vi hann i alla fall prata en hel del innan vi båda två var tvungna att rusa vidare. Jag fick en superfin present åt bebbo också. Tusen tack än en gång! ♥  
 
Då jag gick inne i en butik strax innan jag skulle börja åka hemåt, så började jag känna mig yr och illamående. Jag var inte alls klar, men det var bara att strunta i allt och gå ut. Jag skyndade mig till bilen och försökte "andas bort" illamåendet (det brukar lätta lite om jag andas djupt). Jag kände mig lite bättre och började köra iväg. Då började plötsligt magen krampa, och jag var tvungen att stanna och springa in till min skola (som råkade va närmast just då) och låsa in mig på toan. 
 
Sen kände jag mig riktigt "tung" i magen hela kvällen. Snabba rörelser smärtade högt uppe i magen, och det kändes nästan som att jag hade magsjuka på gång. Faktum är att hela den här graviditeten har känts som en seg utdragen magsjuka som aldrig ger med sig. Usch vad jag är trött på att må illa!! Jag vägrar att ligga i sängen dagarna i ända, och det straffar väl sig med magkramper då jag inte tar det tillräckligt lugnt.. Grrrr!  
 
Det känns som att min blogg mest har handlat om mitt illamående dom senaste månaderna, men faktum är att det styr mitt liv och allt kretsar kring det, så det är svårt att undvika att skriva om det. Och det här är ju ingen rosa-fluff-blogg eller mitt-liv-är-alltid-glammigt-blogg, så jag skriver om det mesta - roligt som tråkigt. 
 
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte börjar va psykiskt påfrestande det här med att jämt må illa. Som jag redan nämnde så kretsar allt kring mitt illamående just nu. Jag törs knappt planera nåt, jag hamnar ofta att avboka grejer, jag orkar inte göra ens en tiondel av allt jag skulle vilja göra, och mitt humör är ofta nere på botten. 
 
Snälla Wilton, kan du inte komma ut snart så att jag får må bra igen? Vi längtar så mycket efter dig. ♥  
 
#1 - - Marlene:

Tack själv! Det var jättekul att ses, fastän man int alltid råkas så ofta kan man ändå fortsätta där man slutade! :) <3 tråkigt att du börja må dåligt igen, hoppas det sko ge med sig nu resten av graviditeten men annars kämpa på, det blir ju bätttre sen :)

Svar: Ja, he va jätteroligt! <3 He e jo int så myki kvar nu, så ja ska försök sta ut! :)
Saragunmarie