Vecka 37, datum för snitt!

 
Nu går jag & vildingen in i vecka 37, och idag har vi varit till Kokkola på ultraljud. Roy kunde inte följa med den här gången, så det var en ivrig mommo som kom med istället. :) 
 
Allt såg bra ut, och det visade sig (precis som vi misstänkte) att den läkare vi träffade förra veckan då vi åkte in pga. mitt hemska mående hade uppskattat helt fel då det gällde bebbos vikt. Läs inlägget om det besöket härDå uppskattades vikten till drygt 3 kg, vilket motsvarade två veckor mer, men idag uppskattades den till 2750 gram, vilket är precis mitt på kurvan. Den läkare jag träffade idag är dessutom min favorit, och henne litar jag på till 100%. 
 
Och så bokade vi in datum för snitt idag, och jag fick välja mellan tre dagar, så jag valde det tidigaste som då var 31 mars. Roy hade sagt tidigare att allt utom första april fungerar, för isåfall måste vi tampas med ett äkta aprilskämt ;) Skämt åsido.. Så om två veckor och fem dagar plockas lillkillen ut om inget händer tidigare så att de tvingas ta ut honom i förtid. Sista mars alltså, en äkta påskbebis. ♥ 
 
 
 
Det märks att det börjar bli trångt där inne nu. Han rör sig flitigt än, men det är mer buffar & svepningar än de där hårda sparkarna som jag hunnit bli van med. 
 
De senaste veckorna har jag inte mått lika illa som tidigare, men nån enstaka dag med hemskt illamående har jag dock ännu haft. Jag hoppas att det håller sig på den lugna sidan nu dom här sista veckorna. 
 
Jag svettas som en gris, är hungrig jämt, och har äcklig halsbränna & sura uppstötningar. Isglass är bästa medicinen mot sura uppstötningar & halsbränna, men också vanlig glass fungerar bra. Foglossningen är hemsk, speciellt om nätterna. Jag sover bara korta stunder innan jag vaknar av smärta och måste vända mig. Inatt vaknade jag av att det krampade i vänster höft, och det var inte nån rolig känsla kan jag meddela. På dagarna är det lugnare med foglossningen, och jag får ofta höra att jag går så snabbt fortfarande. "Du ser så sportig ut", sa en bekant åt mig nyligen. Jag känner nog mig allt annat än sportig, men det är ju bra så länge jag inte går dubbelvikt och släpar benen efter mig åtminstone. ;) 
 
 
Nu får vi bara räkna ner dagarna till 31 mars och förbereda det sista inför Wiltons ankomst. ♥ 
 
#1 - - Daniela:

Min pappa kallar mig för ett aprilskämt :D, jag är född i december. Men min mamma fick veta den 1 april att hon väntade mig.

Svar: Haha :D
Saragunmarie

#2 - - Anonym:

Dedär me uppskattning av vikten på bebisen, kan ju noo kast rätt myki. Så även om läkarn förra gången hade uppskatta bebisen till tyngre än di uppskatta nu, e ju int egentligen fel.. Tror di uppskatta vår kille ti typ 3kg några dagar före an föddes å då han kom va han strax över 3,5kg... De e ju somsagt bara en uppskattning 😊

Svar: Jo absolut, men det var inte enda missen hon gjorde. Hon betedde sig dessutom oproffsigt på alla vis..
Saragunmarie

#3 - - Anonym:

Varför måst du ta kejsarsnitt? Hitta din blogg idag :)

Svar: För några år sen fick jag blodpropp i hjärnan och blev förlamad, så nu skulle det va för stor påfrestning för mitt huvud att föda normalt.
Saragunmarie

#4 - - Kajsa :

Va skönt att få ett datum! Hälsar en som råkar varafödd 1 april :)

Svar: Ja verkligen! :) Haha, har du nånsin blivit kallad för aprilskämt? ;)
Saragunmarie