Vecka 30, sockerbelastning

 
Nu börjar slutspurten! 3/4 har gått av graviditeten, och nu är det bara några ynka veckor kvar. ♥ 
 
Lillkillen är supervild, så pass vild att det ibland känns som att han är på väg ut. Jag har hunnit bli nervös några gånger faktiskt, att tänk om vi måste åka in nu?! Även fast jag vill att han ska komma snart, så känner jag mig inte helt redo än. Jag är fortfarande rädd för att bli snittad, så jag önskar bara att dom kunde söva ner mig, plocka ut bebbo, och väcka upp mig då allt är klart. Men så enkelt ska det väl inte va ;) Jag är säker på (eller åtminstone försöker jag intala mig det) att snittet inte kommer att va så hemskt som jag föreställt mig. 
 
I mitt huvud ser min förlossning i stora drag ut såhär: Det gör skitont att få ryggmärgsbedövning, och dom hamnar att sticka mig flera gånger. Sen känns det plötsligt som att bli förlamad igen, men ändå känner jag en fruktansvärd smärta då de snittar upp magen. Jag skriker, men ingen lyssnar. Roy är arg för att jag skriker, och jag får ingen information om hur bebbo mår då han väl är ute. 
Ja, ni hör ju - jag har målat upp värsta skräckscenariot åt mig själv. Den vettiga delen av mig säger ju att det kommer att gå hur bra som helst, men rädslan tar över ibland. 
 
 
 
Illamåendet håller i sig fortfarande, och jag börjar bli rejält trött på att skriva om det nu.. Utöver det mår jag okej, förutom den här eviga tröttheten då. 
Ingen foglossning än, och inga värre ligament-smärtor. Foglossningen kanske är mildare för kvinnor med breda höfter..? Kanske därför jag inte känt av nåt än? 
 
Jag känner mig stor som en tjur nu, trots att magen inte är så jättestor ännu. (Enligt andra är jag nog stor minsann, men jag ser det inte själv..) Smidig som ett kylskåp kan man väl säga att jag är åtminstone. ;) 
 
Det är så mysigt att känna bebbos sparkar. Han sparar inte på krutet precis, och allra vildast är han på morgnarna och kvällarna. Då känns det ibland som att han försöker sparka mig ur sängen, haha! Lilla skitunge ♥♥ 
 
Idag har jag som sagt varit på sockerbelastning, vilket innebar att de kollade mitt socker då jag inte ätit på 13 timmar. Sen tog dom ett blodprov, och så fick jag hinka i mig tre glas av en sockersörja under en minut. Sen satt jag en timme och väntade på nästa blodprov, och sen satt jag och väntade en timme igen innan de tog ett tredje blodprov. Jag var klar strax efter 10, och det var inte alls så farligt som jag hade trott. Jag ringde till rådgivningen nu på eftermiddan för att få mina provsvar, och de visade riktigt bra. Så ingen gravid-diabetes eller sånt på gång. Skönt! 
 
 
Bilder från sockerbelastningen, från min Instagram. 
 
#1 - - Hanna:

Jag var också väldigt spänd inför vårt planerade snitt, men då speciellt hur det skulle kännas efteråt. Men jag blev faktiskt positivt överraskad. Det tog inte så ont som jag hade tänkt och jag återhämtade mig mycket snabbare än vad jag hade trott! Om du vill läsa min planerade-snitt-förlossningsberättelse så finns den här :) http://hannafinne.blogspot.fi/2013/03/forlossningsberattelse-mitt-planerade.html Jag tyckte själv det var svårt att hitta någon förlossningsberättelse med någon som varit med om planerat snitt :)

Svar: Tack snälla för att du delar med dig! Det där var precis vad jag behövde få läsa nu :)
Saragunmarie

#2 - - linda:

Hadd int någo lite heller foglossningar me fösta barne. Men nu me andra kom di,för ung en vecka sen attackera dessa hemska smärtor mig! Du ska no int vänt på na sånt! :O men tur du int hadd na diabetes, trodd ja o hede teste sku va jätte hemst, men gick ju helt bra iallafall! :)

Svar: Jo jag är glad så länge jag slipper foglossningen :) Hoppas dina smärtor int blir alltför svåra!
Saragunmarie

#3 - - Sonja:

Känner att jag vill lägga en kommenrar när ja läste att du har målat upp ett skräcksenario, och eftersom att jag själv varit med om ett planerat kejsarsnitt för bara 4,5 månader sen.
Du behöver inte alls vara orolig det går jättebra, det ända du känner av lite är när de lägger ryggmärgsbedövningen sen så känner du vart efter när bedövningen börjar värka å känseln från midjan till tårna avtar tills du inte känner någonting. Sen lyfter de dig till operationsbordet och börjar på. För mig tog det 2 min och så var bebisen ute och jag visste inte ens att de börjat på utan trodde bara att de ännu kände på magen allt tills jag hörde dem säga : nåjaa det blev en pojke. Och ja hörde hans skrik. Och om du blir snittad i vasa så får du ha Roy med dig under hela snittet. Efter att bebisen är ute så får du strax honom/henne på bröstet sålänge du klarar av det och och då har de redan börjat sy åter vilket tar ungefär en halv timme, när du inte klarar av att ha bebisen om du börjar må illa så far bebisen med pappa upp till ert rum på bb. När du är återsydd så blir du flyttad till en skön säng och får fara till uppvaket där du är tills du börjar få tillbaka känseln och kan börja röra på dem, dit kan du också få Roy och bebisen att komma och hälsa på dig. Sen får ni fara upp till ert rum på bb och Roy får kaffe. Medans du inte får börja äta något ännu.
Lycka till sen när det är dags :)

Svar: Tusen tack för att du delar med dig! :) Det känns som att jag kan lägga den värsta oron åt sidan nu. :)
Saragunmarie

#4 - - M:

Hej.
Min dotter kom till världen för 3 månader sen genom planerat kejsarsnitt i kokkola!
Ja va livrädd länge innan dagen ja sku bli snittad,mest rädd för ryggmärgsbedövningen.
såhär gick de till..
kom in kl 7 på morgonen som planerat,låg en liten stund i kurvan,lämnade urinprov,sen gick vi till ett förlossningsrum,jag fick byta om (en lång tröjja som va öppen i ryggen typ) barnmorskan lag in katetern,kändes lite konstigt..som att ja sku hadd behöva fara på wc..men de tog int sjukt,lite obehagligt kanske,de gick snabbt iaf! Sen skutta dom iväg mig till OP salen,ja ville ha barnmorskan med vid bedövningen..sku ja hadd tjata lite sku nog min man ha fått vara med åxå tror ja,de verkade ändå int omöjligt! Men min man for och byta om sålänge..när ja kom ti OP salen så fick ja drick nånting äckligt..bara typ 2 klunkar..de va nånting mot magen..sen lag dom dropp (kan hända du får de redan samtidigt som katetern) sen låg ja på sidan i fosterställning och barnmorskan hjälpte att hålla i benen. Jaa då va de dags för den där hemska bedövningen,sku hadd vila stiga upp å gå ut,han som sku bedöva då sa att nu pickar de till lite.. ja höll typ andan nån sekund..men du ska bara andas :) jaa å ja bara vänta att nåh..när ska de böri ta sjukt..mittiallt sa han..de va klart..ja blev helt paff..påriktigt,de kändes som att en mygga sku ha biti mig..å dedär hadd ja vari rädd för huur länge som helst.
Sen känd dom me nån vaddtuss typ att bedövningen hadd tagi på..de va int alls obehagligt när man blev typ förlamad i benen..de kändes varmt å ja bara låg där å kolla på en massa människor..ja de säkert 10 personer där å alla har sin egen uppgift.Då kom min man dit å dom börja såsmåningom att snitta.. inget tog sjukt å inget va obehagligt.sen när dom "pumpar" ut babyn så roskas man lite men int nå som va obehagligt.de gickk snabbt!! dom höll dottern mot min kind en liten stund,sen fick hon fara me pappan å tvättas å vägas.sålänge sydde dom ihop mig,de gick åxå snabbt.ja känd att ja börja må dåligt (ja hadd spydd HELA graviditeten) dom lag nånting i droppe å 1 sekund efter mådd ja bra.
For till upppvakningen,de börja kli över hela kroppen..ja fick nån tablett å vips så klia de int nåmer..Efter ca 15-30min på uppvakningen kom dom me dottern åt mig så ja fick ha henne på mitt bröst hela tiden. Min man fick dock bara vara där 10minuter.va på uppvakningen ca 2h å barnmorskan va med mig hela tiden..sen fick vi fara till rummet.
Ja fick 7 stygn å finare snittsår kan man nog int få.under bikinilinjen!! Visst hadd ja svårt att stiga upp ur sängen å så i början när såret va så lågt ner..men de gick nog bra,2 dagar efter for vi hem på dagen :)
okej dehär blev jätte långt nu..men hoppas ja kunde lugna ner sig lite iaf :) stavfelen bjuder ja på..orkar int läs igenom allt :)
Dom e jätte duktiga i kokkola så de behöver du int bekymra dig över. Och under OP så fanns de hela tiden en svenskspråkig med mig!
De kommer gå super bra. Lycka tilll :)

Svar: Tack snälla för att du delar med dig av din förlossningsberättelse! Jag känner mig lite lugnare nu redan :)
Saragunmarie

#5 - - M:

Hej. Ja skrev en mega lång kommentar om snitt åt dig..men kom den int nåå? :(

Svar: Jo, den har nog kommit fram :) Jag har bara inte hunnit svara på den än. Den publiceras så fort jag svarat på den :)
Saragunmarie

#6 - - Annika Westerlund:

Sara du behöver inte alls oroa dig för snittet. Eftersom det är planerat får du troligtvis vara vaken....det fick jag. Du märker ingenting. Känns som de med din mage håller på att baka en bulle/knådar en deg. Och ops så ligger han där på ditt bröst. Jag låg och väntade på att känna något och så säger någon..... då var hon framme då! Supersnabbt gick det! :)
Kram på dig. Annika

Svar: Tack Annika, nu känns det genast lite bättre :) Kram!
Saragunmarie

#7 - - e:

Jag blev också snittad för 2 månader sedan. Snittet var inte planerat, utan det var tänkt att det skulle bli brådskande snitt då förlossningen blev så jobbig och utdragen. Efter lite komplikationer i operationssalen blev det akut snitt och jag blev sövd. Så hur det än blir så blir det nog alltid bra i slutändan. Och epiduralen behöver du inte oroa dig för. Jag kände INGENTING när jag fick den! :)

Svar: Tack :)
Saragunmarie