"Varför blir det planerat kejsarsnitt?"

 
Flera personer har ställt mig den frågan på sistone, och nu tänkte jag svara på den även här ifall det är fler som undrar. 
 
 
Bild från graviditetsvecka 26. 
 
 
Som 17-åring fick jag blodpropp i hjärnan och blev förlamad. Jag kämpar ännu med diverse återstående mén från förlamningen, och jag lider av en konstant trötthet som beror på att min hjärna måste jobba mycket effektivare hela tiden eftersom en del av den är skadad efter proppen. Jag frågade redan i ett tidigt skede efter min stroke av en neurolog om jag nånsin kommer att få föda på naturlig väg om jag blir gravid. Han sa direkt att han inte rekommenderar det eftersom det skulle innebära en väldigt stor påfrestning för mitt huvud. 
 
Då jag väl blev gravid så tog jag upp det igen med en annan neurolog, och även han sa att han inte skulle vilja riskera att låta mig föda på naturlig väg eftersom det skulle innebära risker för att jag skulle drabbas av ännu en stroke. 
 
Är du inte ledsen över att inte få föda "normalt"?, kanske nån undrar. Men nej, det är jag inte. Faktum är att jag sa redan då jag var ganska liten att jag nog vill ha barn, men att jag aldrig vill föda dem på den naturliga vägen, och det har jag hållit fast vid sen dess. Det är klart att jag skulle göra det om jag inte hade haft den här sjukdomen i bagaget, men ärligt talat så är det en lättnad att jag inte ens "får" föda normalt eftersom jag aldrig riktigt velat det heller. Så jag är absolut inte ledsen över det, och efter att två neurologer + en hel rad läkare och annan vårdpersonal rekommenderat kejsarsnitt så skulle jag inte våga riskera nåt annat heller. 
 
Jag kanske missar en del häftiga moment som sker under en naturlig förlossning, men jag föder barnet precis lika mycket ändå! ♥ 
 

Mer från bloggen

#1 - - Eva:

Jag födde vår son med planerat kejsarsnitt i okober. Men för mig kom det som en överraskning, beslutet fattades 3 dagar före snittet sedan utfördes (de upptäckte att han var stor). För mig var det en besvikelse som jag jobbar på att "komma över", men jag kan förstå att det för dig är det rätta alternativet. Lycka till! Jag läste någonstans att kejsarsnitt är den vanligaste operationen som utförs på finländska kvinnor, så du kan i alla fall lita på att expertisen är på topp! Det var omtumlande, men jag var aldrig rädd. Efteråt tar de ju en tid att återhämta sig, men det gäller bara att stiga upp och röra på sig så går det mycket snabbare.

Svar: Ja, det var säkert omtumlande om du inte var beredd på det. Tack! :)
Saragunmarie

#2 - - TIDSTJUVEN:

Bra svar Sara! :) Vi ska hoppas att allting gar bra no på slutrakon. <3

En sak som ja tycker e lite knäppt e att vissa verkar tyck att man inte "föder barnet" ifall man gör kejsarsnitt iställi för att föd naturligt. Så himla knäppt. Nåo föder man jo precis lika myki för he, å nåo ha man jo vari gravid precis lika läng.

Svar: Tack! <3 Ja, precis! Ja blir så arg då folk kan häv ur sig att man aldrig har fött barn om man int fött naturligt. Nähä? Så vem e det som har burit på babyn i 9 månader då? Och int e ju ett kejsarsnitt nån liten pyttegrej heller. Det e ju en stor operation med längre återhämtning än det vanligtvis blir efter en naturlig födsel.
Saragunmarie

#3 - - Terese (NorgeTerese):

Jag måste bara säga att jag älskar din blogg.

Svar: Åh tusen tack! Vad glad jag blir! :)
Saragunmarie

#4 - - Johanna:

Själva förlossningen är så liten del av det att få ett barn. Huvudsaken är att hen kommer ut, mår bra och att ni får starta ert liv tillsammans. Bra för dig att du väljer den säkraste vägen för er två!

Svar: Exakt! TACK! :)
Saragunmarie

#5 - - Johanna Sundvik:

Med första sonen va ja så fruktansvärt rädd för ti föd. Gick hela graviditeten hos en barnmorska specialiserad på just förlossningsrädsla.. Men fick planerat kejsarsnitt.
Med andra så vila ja föd normalt,va int alls rädd utan va helt inställd på att få föd normalt. Jahapp,på BF va ja på ultra,och sonen visa se va ganska stor. Di vill int gärna byri med igångsättning om man har ett kejsarsnitt i bagaget,så fick planerat kejsarsnitt till dagen efter BF. Visa se att sonen va närmare 5 kg. :)

Svar: Ja, man vet ju aldrig hur det slutar. Huvudsaken är ju att babyn kommer ut och mår bra :)
Saragunmarie

#6 - - Rebecca:

Måste bara säga att du har en så fin tröja på bilden, även om det inte har något med inlägget att göra! ^^ hihi

Svar: Haha, tack ;)
Saragunmarie

#7 - - My:

Starkt av dig att skriva om det, önskar dig all lycka i detta. Du kommer klara det galant :)

Svar: Det är inget jag hållit hemligt precis. Jag har alltid pratat öppet om min sjukdom, för det är ju ändå inget jag kunnat rå över själv. :) Tack!
Saragunmarie

#8 - - Tina:

Till att börja med, grymt bra blogg! :)
Har inte läst den så mycket men av det jag läst så är den riktigt bra.
Men min fråga är om stroken du fick, står det någonstans i din blogg varför du fick den ?

Svar: Tusen tack!! :) Nej, man hittade ingen orsak till min stroke, men om du vill läsa mer om den så kan du kolla in kategorin "livet efter stroke & förlamning". Där har jag skrivit en del :)
Saragunmarie