Den där smärtan
Idag har det varit minst sagt full rulle i restaurangen. Superkul, men - självklart ska min fot krångla extra mycket då jag verkligen inte hinner med nåt extra strul. Jag har sprungit runt som en halt höna hela dan och sett superfånig ut. Och resultatet av att springa fram och tillbaka sex timmar i streck med en fot som krånglar, är en smärta som heter duga.
Ibland blir jag bara så frustrerad.
På måndag ringer jag sjukhuset och kollar om dom har nåt stöd jag kan få låna. Min zonterapeut rekommenderade det också, bara så att vristen inte vrids fel hela tiden. Ja, att ha varit förlamad är inte alla dagar en dans på rosor. Ingen dans överhuvudtaget för den delen.