"Varför blir det planerat kejsarsnitt?"

 
Flera personer har ställt mig den frågan på sistone, och nu tänkte jag svara på den även här ifall det är fler som undrar. 
 
 
Bild från graviditetsvecka 26. 
 
 
Som 17-åring fick jag blodpropp i hjärnan och blev förlamad. Jag kämpar ännu med diverse återstående mén från förlamningen, och jag lider av en konstant trötthet som beror på att min hjärna måste jobba mycket effektivare hela tiden eftersom en del av den är skadad efter proppen. Jag frågade redan i ett tidigt skede efter min stroke av en neurolog om jag nånsin kommer att få föda på naturlig väg om jag blir gravid. Han sa direkt att han inte rekommenderar det eftersom det skulle innebära en väldigt stor påfrestning för mitt huvud. 
 
Då jag väl blev gravid så tog jag upp det igen med en annan neurolog, och även han sa att han inte skulle vilja riskera att låta mig föda på naturlig väg eftersom det skulle innebära risker för att jag skulle drabbas av ännu en stroke. 
 
Är du inte ledsen över att inte få föda "normalt"?, kanske nån undrar. Men nej, det är jag inte. Faktum är att jag sa redan då jag var ganska liten att jag nog vill ha barn, men att jag aldrig vill föda dem på den naturliga vägen, och det har jag hållit fast vid sen dess. Det är klart att jag skulle göra det om jag inte hade haft den här sjukdomen i bagaget, men ärligt talat så är det en lättnad att jag inte ens "får" föda normalt eftersom jag aldrig riktigt velat det heller. Så jag är absolut inte ledsen över det, och efter att två neurologer + en hel rad läkare och annan vårdpersonal rekommenderat kejsarsnitt så skulle jag inte våga riskera nåt annat heller. 
 
Jag kanske missar en del häftiga moment som sker under en naturlig förlossning, men jag föder barnet precis lika mycket ändå! ♥ 
 

Jobbig natt

Bilder från Instagram. Inte dagens bild på mig, jag inte riiiiiktigt sådär fräsch idag..
 
 
Åh jisses vad det stormar! Hela natten har jag legat och lyssnat på stormen och varit livrädd att nån av de gigantiska granarna vi har på gården ska falla över huset eller bilarna. 
Dessutom har jag haft sån värk i hela kroppen att jag hållit på bli galen. Om jag lyckats slumra till en sekund trots stormen, så har jag vaknat inom en kvart igen pga. värken. Det gör ont i ryggen, höfterna, låren, vaderna och magen. Helt omöjligt att hitta nån bekväm sovställning.. Jag skulle ge mycket för att kunna lägga mig på mage nu alltså! Det är väl nästan 6 månader sen jag kunnat sova på mage senast, och jag är en äkta mag-sovare. Det är det första jag ska göra efter förlossningen (ja, så fort jag får då pga. snittet).. Åh vad skönt det ska bli! 
 
Igårkväll innan vi gick och la oss så sa jag åt Roy att "nu får bebbo verkligen ta och komma ut, för nu orkar jag inte längre!". Och det känns faktiskt så - som att min kropp håller på att ge upp och att jag inte orkar länge till. Med min förlamning i bagaget blir allt ännu tyngre också, och jag kan nog utan att överdriva det minsta säga att jag har gått genom en jobbig graviditet. Det vet nog ni vid det här laget också om ni följt med här på bloggen ett tag. 
 
Nå, idag glädjer jag mig åt att Roy är ledig så att jag inte behöver sitta ensam hemma i alla fall. Om ni har några filmtips så får ni gärna hojta till. ♥ 
 

Fullspäckad dag & tankar kring amning..

 
Den här tisdan har varit minst sagt fullspäckad. Jag började dan med att åka iväg till mina föräldrar för att måla lite väggpanel som lämnat på hälft sen jag renoverade deras kök för evigheter sen. Sen åkte jag iväg till stan för att handla material till ljusstaks-tillverkningen. (Jag kom hem med en del material från Vasa igår också, men det går åt så snabbt, och nu då jag tömt lagret på en del butiker i både Vasa och Kokkola, så tvingades jag fortsätta leta i Jakobstad). Så jag kom hem med en hel del material även idag, så nu kan jag sitta och pyssla ett par dagar återigen.
 
Ikväll har jag varit på fjärde tillfället av förberedelsekursen, och kvällens tema var amning. Tyvärr kunde inte Roy följa med, men förhoppningsvis kan han gå nästa vecka då de blivande papporna ska samlas. Då är det sista tillfället vid hvc, och sen ordnas en föreläsning om parrelationen i Jakobstad i mars som vi förhoppningsvis kan gå på.
 
Ang. amningen så tycker jag att det pressas på så hiskeligt om att "alla kan amma" och "om du väljer att inte amma så är du en dålig mamma" osv. Folk tjatar på mig om att "Nog ska du väl amma? Du vet väl att babyn mår bättre av bröstmjölk? Dessutom blir du fort mager av att amma!"
Okej, för det första: Jag vet inte ens om jag FÅR amma. Absolut tänker jag prova på det om jag bara får, men jag tänker INTE ha det som nån press att jag liksom MÅSTE amma 15 gånger per dag om jag själv inte mår bra av det. Det KAN ju gå hur bra som helst, men jag är beredd på att det inte kommer att va nån dans på rosor.
För det andra: Tänk om jag INTE VILL bli mager?! Alltså är det tänkt att va som en morot åt mig, att banne mig se till att läkarna låter mig amma trots att min medicin kan va skadlig åt babyn, så att jag minsann kan bli mager så fort som möjligt?! Jag blir mållös..
 
Har ni nån gång fått pikar om amning? Berätta gärna isåfall. Det är ju ett väldigt känsligt ämne som medför en alltför stor press bland många blivande och nyblivna mammor. Hur ser ni på amning?
 
 
Här får ni en bild på magen i vecka 15 och i vecka 30. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag var såååå stor i vecka 15. Haha.. Vilken vrickad syn man kan ha på sig själv :D
 
 
Visa fler inlägg