Saragunmarie

Idag går jag & Wilton in i vecka 33, och dagen till ära var det dags för ultraljud. 

 

Jag är verkligen så nöjd med personalen på mödrapolikliniken i Kokkola. De flesta jag hittills träffat pratar både flytande finska och svenska, och även de som har svårt med svenskan försöker så gott de kan och förklarar bra och svarar på alla frågor. Jag känner mig alltid välkommen och väl omhändertagen där. :) 

 

Bebbo väger ca. 2kg och har stort huvud och långa ben. Huvudstorleken har han fått av både mig och Roy, men dom långa benen kan jag tyvärr inte ta äran åt mig av, haha. Han tycks bli en lång kille, precis som sin pappa. Han följer alla kurvor bra, och jag kan med gott samvete äta lite mer (trots att det känns som att jag äter så mycket redan) så att resten av hans kropp hålls i proportion med de långa benen. 

 

Han låg och sparkade under hela ultraljudet så att läkaren hade svårt att få bra mått, men hon tyckte bara att det var bra att han var pigg & aktiv. ♥ 

 

Vi fick inget datum för snitt än, men det blir troligtvis i månadsskiftet mellan mars och april. Så få se om vår unge blir ett äkta aprilskämt. ;) 

 

Ang. amningen så hade en finsk barnläkare skrivit att han inte rekommenderar att jag ammar med min medicin eftersom det inte finns nån tydlig forskning på att det är okej. Det kändes dock bra eftersom läkaren sen sa åt mig att "Vet du? Barnen mår nog bra fastän man inte ammar, det finns så bra ersättningar nuförtiden!". Det kändes skönt att nån som är väldigt insatt i just det området sa sådär - jag fick liksom bekräftat att jag inte är helt ute och cyklar med mina åsikter gällande amning. (Om ni missat inlägget där jag skrev ner mina tankar kring amning så kan ni läsa det här). 

 

Jag hade ingen äggvita/protein i urinen nu, och blodtrycket var bra. Så ingen havandeskapsförgiftning än i alla fall. Dock sa dom att jag borde kolla upp blodtrycket dagligen, så imorgon ska jag ringa rådgivningen och se om jag kan låna hem en blodtrycksmätare. Annars får jag väl lov att åka in till hvc dagligen för att kolla upp det. 

 

 

Annars då? Illamåendet håller i sig fortfarande. Igår spydde jag senast, och även om jag inte spyr så ofta längre så mår jag ändå illa nästan dagligen. Jag är hungrig jämt, och toa-besöken är täta. Jag har svårt att sova, och jag blir andfådd av minsta lilla. Det räcker med att jag pratar ivrigt en stund, så sitter jag och flåsar efteråt, haha. Det är tydligen vanligt eftersom det är så trångt i magen nu och lungorna är helt ihoppressade. Jag drömmer om att få börja träna på gym, och att kanske så småningom ta tag i ridningen som inte blev av i höstas då jag fick reda på att jag var gravid strax innan jag skulle på min första lektion. 

 

Min största craving just nu är isglass i alla former & smaker. Det är i princip det enda jag kan äta som inte ger mig sura uppstötningar. Utöver det så äter jag mycket kyckling och alla sorts sallader, och även rätt mycket choklad. Jag borde kanske dra ner på sockret lite, men i matväg äter jag rätt hälsosamt faktiskt.