Saragunmarie

Tiden rusar iväg. Nu är det bara ca. 10 veckor kvar till bebbos ankomst om allt går som planerat (jag har dock inte fått nåt exakt datum för snitt än, men det blir nånstans vid 38 eller 39 fulla veckor). 10 veckor, det är ju ingenting. Hjälp! Det är så spännande & skrämmande på samma gång. Jag är livrädd att jag inte kommer att bli en så bra mamma som jag önskar.. Dock är det absolut mest förväntan. Jag kan knappt bärga mig tills han är här, vår tjocka skrutt. ♥ 

 

Ang. mående så har jag inte direkt nåt nytt att komma med. Illamåendet håller i sig fortfarande. Jag har bättre dagar emellan då jag mår helt okej (idag har varit en sån dag), medan jag vissa dagar mår så dåligt att jag knappt orkar ta mig upp ur sängen.

 

Tröttheten är påtaglig nu också. Inte riktigt lika intensiv som i början, men jag är trött konstant. Dock måste jag påpeka att jag är himla glad och tacksam så länge jag inte lider av foglossning, för det är säkert inte roligt alls. 

 

Ischias-nerven krånglar från & till, oftast då jag sitter en längre stund så börjar det stråla ner på baksidan i mitt högra lår. Det är dock inte så farligt, absolut hanterbart. 

 

Värken /smärtorna nere i högra sidan av magen är fortfarande rätt intensiva då jag går. Mamma påpekade idag att jag går så snabbt, så kanske det lugnar ner sig om jag provar att gå långsammare. 

 

 

Jag måste också säga att jag verkligen trivs med magen nu. Den är inte för stor ännu, utan jag kan göra det mesta som vanligt. Visst är den i vägen ibland (t.ex. då jag ska ta på mig strumporna och knyta skorna), den stöter i lite här & där, men lite måste det ju märkas att man så småningom börjar bli höggravid :D När tycker ni förresten att man kan börja säga att man är höggravid? Vid vecka 35?